Newton upptäckte inte gravitationen bara genom att sitta under ett träd när ett äpple föll på hans huvud. Han hade sedan länge förberett sitt sinne för just detta ögonblick. Allt värt att göra är värt att göra mindre bra till dess man lär sig att göra det bra. När rätt saker görs bra produceras resultat. En förutsättning för att producera goda resultat är att man har kunskap om saken i form av fakta, färdighet, förståelse och förtrogenhet.

Talang spelar roll, men det är en stödjande roll. Ingen mängd talang tjänar som förberedelse för de omständigheter en kunskapsarbetare kommer att möta eller de utmaningar hon måste övervinna. Det finns ingen gen som plötsligt dyker upp och levererar kunskap. Varken talang eller gener kan kompensera för bristande erfarenhet. Som Nietzsche sa: “En man har inga öron för det som erfarenheten inte har gett honom åtkomst till.”

Inom IBM – där jag gick många utbildningar i början av min karriär – menar man att utveckling av kunskap för ett specifikt arbete kommer från 10% klassrumsundervisning, 20% coachning och nätverkande i arbetssituationen och 70% egen erfarenhet. Hur lär vi av erfarenhet? Då vi lätt kan finna exempel där två personer har samma erfarenhet men helt olika utkomster är den frågeställningen inte okomplicerad.

Erfarenhet i sig garanterar ingenting. Till exempel, vad som ofta misstas för 20 års erfarenhet är 1 års erfarenhet upprepat 20 gånger. Den typen av erfarenhet måste försöka undvikas då den riskerar sätta så djupa hjärnspår att det kan bli svårt att frigöra sig. Men vanligtvis lär vi av erfarenheten. Den faktor som mer än något annat avgör hur mycket vi lär oss av att studera och arbeta kan sammanfattas i ett ord: motivation.

• Motivation gör att vi är koncentrerade i nuet och reflekterar över våra erfarenheter vilket väsentligt ökar vår kapacitet att sortera och memorera erfarenheterna. Genom att så ge röst åt våra erfarenheter och dela kunskap med andra utvecklar vi vår egen kunskap. Genom att artikulera vad vi lärt förstärker vi vårt eget kunnande.
• I boken ”Talang är överskattat” skärskådas sammanhanget om hur bra prestationer kommer till och konklusionen är: övning, övning, övning. Men inte vilken övning som helst. Om man ska bli riktigt bra på något får inte övningen bedrivas planlöst. Den måste vara utvecklande och ske i ett motiverat sinnestillstånd.

Varifrån kommer motivation? När Einstein ställdes inför den frågan likställde han motivation med nyfikenhet och svarade att den har sitt eget skäl att existera. Själv har jag sett många som klarade IBMs anlagstest för programmering med glans men som ändå presterade mindre bra. Att göra bra ifrån sig på tester hjälper inte mot ointresse eller lathet. Under rekrytering av de som är i början av sin karriär är det en osäkerhet som måste accepteras; att ingen kan ha full insikt i vad de kan komma att bli intresserade av.

Ju mer erfaren en kandidat är, desto mindre anledning att utvärdera något annat än faktisk duglighet och matcha det mot vad som krävs för att fylla den aktuella positionen. Sannolikheten för att en person som varit kamrer eller hjärnkirurg de första 20 åren i arbetslivet ska prestera bra i ett helt annat gebit, som t ex att ledare ett programföretag är mikroskopiskt liten. Att bortse ifrån behovet av relevant erfarenhet slutar ofta trist med stor spridningseffekt. Det är förödande för vad som ska uträttas och för alla som berörs inklusive den person som låter sig tillsättas i en position som hon saknar erfarenhet att klara av.

Det finns en absolut logik i att ”man måste lära sig krypa innan man kan gå”. Att förneka fakta och inta en arrogant attityd till erfarenhetens frukter är inte progressivt. Newtons gravitation, Einsteins relativitet. Vissa saker är fundamentala. När man tittar framåt genom att titta bakåt är det uppenbart att professionalism också kommer av att bygga vidare på vad andra har lärt. Att försöka återuppfinna hjulet är i bästa fall meningslöst.

Det finns ingen teori som hävdar att expertis kan uppstå utan förstahandserfarenhet av att ha fått sina fötter våta och händer smutsiga från den typ av verksamhet där resultaten förutsätts produceras. Och notera att också misslyckanden kan rangeras under nyttiga erfarenheter. Såklart kan man lära av misstag. Har man aldrig gjort något misstag har man sannolikt gjort för lite!

Det går att överlista Jante genom att skapa en inre kompass som styr mot erfarenheter som gör att du inte hamnar i onödiga diskussioner. Bry dig, men inte för mycket. Allt är inte lika viktigt. Ändå kan det för en erfaren person uppfattas som tufft att bli nogsamt synad i sömmarna i samband med att man söker ett nytt uppdrag. Men det är inte det som är problemet; det är det som är lösningen för den som är kvalificerad och för dem som rekryterar med syfte att åstadkomma goda resultat.

Vi ser allt genom vår egen erfarenhet. Det är denna erfarenhet, integrerat i vårt medvetande, som avgör vad vi menar att en objektiv händelse är. Om du ser en stor förbättringsmöjlighet men din erfarenhet är att bevara det gamla kommer du säkert att se dig själv som begränsad och betrakta förändring som något svårt och skrämmande. Om du istället är fylld av framgångsrika erfarenheter från att ha tagit till vara nya möjligheter är du inte bara en större expert, men också bättre förberedd. Erfarenhet av framgång föder ny framgång.

Inspirerat av Aristoteles visdomsord kan man alltså säga att: Vi är vad vi brukar göra. Väl utfört arbete är då inte en handling utan en vana.